bähaha

var ute och åt med pappa, elin och joel igår på byblos i helsingborg ;D yay! jättefin restaurang med väldans god mat.
gick upp imorse och trodde kvällen framför mig skulle bli helt perfekt. Gick till parapeten och pratade om alkoholhantering till klockan halv tolv. åt massa kanelbullar sen åkte hem..

När jag kom hem fick jag en chock, åkte till mormor, pratade med henne så ringde hon mamma och ingolf, sen åkte jag upp till mammas jobb. Så nu är jag nog hatad av alla. (pappa&elin ni vet vad jag menar)

www.ejaconelli.bilddagboken.se



PÖSS

sömnlös

03.54

det är som vanligt. klockan börjar gå mot morgon och jag kan inte sova. Det har jag inte gjort på en vecka nu. jag har det i huvudet HELA tiden. Om jag inte hittar på något snart så får jag det i pannan! Finns det något man kan göra för att tänka på något annat i denna världen. Jag har skrivit ungefär femtio sidor i min så kallade dagbok ikväll. Men, det hjälper inte, det blir bara värre. Då kommer man bara på mer, mer och mer för varje gång man tar tag i pennan och ska skriva något. blöörk. whatever. fan vad jobbig jag är.

puss


vem är vi lika egentligen?

o3.32

Jag, min syster elin, min mamma och min farmor satt på tåget påväg från köpenhamn för ett antal år sedan.
- Vem är jag lik? frågar elin vår farmor
- Du är lik din mamma och din mormor, svarar farmor

- Vem är då jag lik? :O frågar emma sin farmor
- Pappa och din farmor, säger alla tre i munnen på varandra

Jag och min kära syster elin börjar somvanligt gnabba om vem som är lik vem, vem som ser bäst ut, varför vi är lika dom. Jag ville bara kolla på mina nya kläder, barbiedockor som jag precis köpt. Elin fortsätter "du är lik farmor HA HA HA " tillslut blir jag väldigt sur och skriker ut på tåget

Men skit i vilket! Jag bryr mig inte vem jag är lik! Dom är lika fula båda två!

Den gamle danska gubben som sitter några stolar bort kan inte hålla sig för skratt
och om jag ska vara helt ärlig, jag har nog inte sett min mamma skratta så mycket i hela mitt liv.


ja. det var kul. I KNOOOOOOOW IT :D

mjajaja

Här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt. Jag hör vindarna från slummern mellan grenar och blad. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. Ibland vaknar jag på morgon och gjort det jag ska. Jag måste läka mina sår, jag ser dina singlande snö dölja spåren där jag går. Du vet, kvar finns ingen undran, ingen lust och ingen skärpa. Bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag.

RSS 2.0