Här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt. Jag hör vindarna från slummern mellan grenar och blad. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. Ibland vaknar jag på morgon och gjort det jag ska. Jag måste läka mina sår, jag ser dina singlande snö dölja spåren där jag går. Du vet, kvar finns ingen undran, ingen lust och ingen skärpa. Bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag.